Crossfit MTS och den uteblivna klättringen...
En sak jag lärt mig i den här staden är att saker och ting sällan blir som man (jag) tänkt sig (mig). Eller så beror det bara på hur jag beter mig i den här staden... Det skulle ju kunna vara det som är problemet, men jag väljer att hellre tro att det beror på staden än mig. Imorse gick jag upp alldeles för tidigt för att försöka hitta till Alien Rock 2, ett klätterlabb med boulderingvägg, där jag skulle möta Gianni för en stunds klättring. Stället i fråga ligger en bra bit utanför stan och eftersom busschaufförerna i den här staden inte direkt är kända för att vara de trevligaste försökte jag i vanlig ordning klura ut ungefär var jag skulla gå av med hjälp av Google Maps istället för att be chauffören säga till. Det gick lika fantastiskt skitdåligt som det gör varje gång men jag fick en bra promenad i alla fall :P Tillslut hittade jag fram, bara för att upptäcka att det var...stängt. Det hade ju kunnat vara en bra idé att kolla öppettiderna på nätet först, men det gjorde jag inte och nu stod jag där i det horisontella Edinburghska regnet, mitt i ett industriområde, och väntade på Gianni som inte kom. Det visade sig att han hade åkt till Alien Rock 1 istället, vilket ligger på andra sidan stan, och jag var i upplösningstillstånd och j*vligt kissnödig! Som tur är lyckades jag hitta en frisörsalong (i ett industriområde... vilket i sig är lite konstigt...) där jag kunde låna en toalett och efter ca 20 minuter dök Gianni upp i sin bil. Någon klättring blev det inte av försåeliga skäl, men istället åkte vi ut till marinan och tittade på båtar. Som tur är höll regnet upp och solen tittade fram, och efter en värmande kopp thé kändes det ganska okej igen :)
Broar, tittade vi också på. Den här är ganska fin! Och uppenbarligen används den som urinoar ;)
The Hawes Inn serverade gott thé för en frusen svensk sjuksköterska. Jag hade gärna åkt dit någon mer gång för att äta middag, jag tror det är riktigt mysigt på kvällarna och menyn såg fin ut!
Efter hänget under broarna traskade jag runt på stan en stund i väntan på eftermiddagens träningspass och här kommer grejen: Crossfit är magi! Varför? Jo, jag ska berätta...
De senaste dagarna har jag i ärlighetens namn varit ganska nere. Låg, liksom. Obekväm med livet. Ledsen. Sorgsen. Trög. Trött. Less. Såhär på en blogg blir det bara ord, men i verkligheten är det ingen rolig känsla. Den är fruktansvärd, för att vara ärlig. Det händer att jag känner så hemma också men jag har nog inte förstått hur nära förknippat med träningen det är. Hemma kan jag träna nästan hur ofta och mycket jag vill, här blir jag begränsad med tanke på mina arbetstider. Men idag var jag ju som bekant ledig och ett pass på Crossfit MTS en självklarhet, så vid 16.00 var jag på plats i boxen. Och vet ni vad? När jag gick därifrån var jag som en ny människa. All ångest, alla dåliga känslor, all nedstämdhet och tröghet var som bortblåst! Det var ett helvetiskt jobbigt pass men i ärlighetens namn så njöt jag av varenda sekund. Varenda förjävlig burpee gick rakt in i hjärtat! Till och med löpningen under uppvärmningen kändes som ett rent nöje :)
Idag körde vi "The Ghost":
6 rounds of:
1 min Row for calories
1 min burpees
1 min double unders/singel unders
Det kändes lite som att jag ville kräkas upp min egen hals när vi var färdiga, men det gjorde inte så mycket eftersom känslan i resten av kroppen var rent utsagt fantastisk! Det är helt otroligt hur beroende jag är av de endorfiner träningen ger mig. Jag skulle aldrig kunna vara utan, på riktigt. Imorgon är det dags för Crossfit Open igen, den sista WOD:en släpps inatt, och jag längtar galet mycket tills jag får köra!
Litet men tappert gäng under dagens 16.30-WOD!
Kvällen spenderades även den med Gianni, på en pub här i närheten. Öl och käk. Mycket trevligt! Även morgondagen är ledig och jag planerar att besöka ett eller ett par museum och kanske ta en promenad (om vädret tillåter) i Holyrood Park. Lördagen, som även den är ledig, blir en pluggdag så jag får passa på att förlusta mig imorgon ;)
Igår var jag på en föreläsning om framtagandet av en artificiell lever. Den finns ännu inte i bruk men vi hade förmånen att få lyssna till hur forskarna gått/går tillväga för att skapa den här maskinen. Så himla spännande! Och vilket enormt jobb av så otroligt många människor som krävs för att göra en sådan här sak! Den roligaste föreläsaren var en veterinär, som redogjorde för hur deras forskningscrew hade gått tillväga när de valde vilka försöksdjur som skulle användas i studien. Han hade små rosa grisar på slipsen och när han rörde sig såg det ut som de dansade. Det var nog inte meningen att allt fokus skulle hamna där, men det var något svårt att låta bli ;)
Efteråt gick vi ut och käkade indiskt och drack öl.
Jag smygfotade några ätande doktorer.
Det var utan tvekan den godaste indiska maten jag har ätit! Och jag gillar indiskt, så jag har ätit en del ;) Stället på Vasagatan hemma i Göteborg kan gå och gömma sig någonstans! Vi beställde in en massa smårätter som alla delade på och det var helt otroliga smaker! Till och med riset var gott!
Nu ska jag, i vanlig ordning, gå och lägga mig. På vägen hem tidigare idag gick jag vilse (no shit...) men råkade av misstag klampa rakt in framför en butik och restaurang som enbart serverar och säljer ekologiska varor. Den ligger precis runt hörnet här bredvid! Så, imorgon unnar jag mig en frukost där eftersom jag ändå inte hunnit handla idag ;)