systercie.blogg.se

Så, min första utekväll med skottarna är avklarad! Den här dagen började inget vidare, jag hade storslagna planer för träning och museumbesök innan kvällens häng på stan men de grusades av en sprängande huvudvärk och brist på värktabletter, så istället för att vara kulturell låg jag kvar i sängen halva förmiddagen. Sedan tog det dåliga samvetet över, jag vill absolut inte kasta bort någon som helst tid här borta, och jag masade mig upp. Jag och huvudvärken tog en kort promenad till The Royal Commonwealth Pool och körde "Angie", d.v.s. 100 vardera av pullups (med gummiband för min del), push ups, sit ups och squats. Det blev något set biceps och axlar också, sedan gick jag hem, fortfarande i sällskap av huvudvärken. När jag kom hem ringde Corrienne och vi bestämde tid och plats för kvällens häng på stan. Det pågår något stort Rugby-event här där sex olika nationer möter varandra och det är tydligen något man verkligen ska följa och Corriennes fästman Scott och hans polare hade varit på en av matcherna och således druckit öl hela dagen, så av den anledningen skulle vi mötas upp ganska tidigt.

 

Efter att ha irrat runt en stund kring South Bridge och letat efter en busshållplats som inte fanns och där vi sagt att vi skulle mötas, hittade Corrienne och jag varandra på Hunter's Square och därefter gick vi till en bar som låg i källaren till ett Youth hostel. Inte min typ av ställe, men jag har inget emot att göra som the locals gör :) Stället i fråga var ganska folktomt och tråkigt och hade ett biljardbord i mitten. Corrienne och jag var de enda tjejerna till en början men till sällskap hade vi ca 7 skitlånga skottar, vissa av dem lika breda som långa. "You really don't have to keep up with their drinking pace" sa Corrienne till mig och det hade jag liksom inga planer på heller... Då hade jag nog slutat upp på akuten eller på det där stället med den röda dörren dit de kör harmlösa intoxer på kvällarna ;)

 

Scott, Corriennes fästman, var hur som helst jättetrevlig och det var även en snubbe vid namn Giovanni. Han är italienare men numera bosatt här i Edinburgh och väldigt inne på olika äventyrssporter. På torsdag ska han och jag gå och klättra tillsammans om allt går som planerat. Det ni! Höjdrädda SysterCie ska klättra i en gammal kyrka i Edinbrugh, det kunde man ju aldrig tro! Jag ser fram emot det jättemycket och hoppas verkligen det blir av!

 

När våra magar började kurra beställdes det in mat, för min del blev det en ganska tråkig hamburgare och jag borde verkligen inte äta sådant med tanke på hur tight alla mina kläder sitter, men jag tänker ändå att just nu är jag här i Edinburgh och jag tänker göra precis allt precis som det faller sig. När jag kommer hem börjar sommardieten och det är inte som att jag anammat den skottska kosthållningen här till vardags, så det får vara ok med öl och hamburgare ikväll. Och säkerligen ett par kvällar till. Jag vägrar ha dåligt samvete över det, jag gör den här resan för att uppleva saker och jag vill verkligen leva i nuet medan jag är här, så det tänker jag göra när tillfälle ges. Mina rutiner väntar på mig där hemma och jag börjar faktiskt dessutom skapa mig någon form av vardagsrutin även här, och den inkluderar hälsosam mat och underbar träning precis som hemma. Så en hamburgare och några öl hit och dit, det spelar faktist ingen roll just nu.

 

Runt 23.00 hade de öldrickande, långa skottarna fått nog och vi valde att ta en taxi hem. Som tur är bor Corrienne och Scott åt samma håll som jag, annars hade jag nog aldrig hittat hem! Nu är jag redo för sängen och det ska bli fantastiskt skönt att sova. Huvudvärken är borta och jag hoppas jag mår bättre imorgon så jag kan få något vettigt gjort. Planen är marklyft i gymmet och kanske lite backsquats också, sedan får jag se om det blir en sväng in till stan eller en tripp upp på berget... det visar sig. Just nu känns berget bra mycket mer lockade!