systercie.blogg.se

Klockan är mitt i natten och jag är frivilligt vaken trots extrem trötthet. Det är dags att börja vända om dygnet eftersom det är dags för två nattskift i helgen. Imorgon är jag ledig så jag kan sova länge, har en lunchdate med Paul (en av sjuksköterskorna på Ward 118) kl. 12.30 men innan dess har jag inget bokat.

 

Det var en otroligt lång dag på 118 idag, redan imorse fick jag intrycket av att sjuksköterskan jag skulle arbeta med absolut inte ville ha mig där. Hon såg knappt åt mitt håll och när jag frågade något svarade hon gärna med ryggen emot mig medan hon började göra något annat. Inte jätteroligt. Jag har ganska lätt för att känna mig värdelös och ivägen och det hjälper knappast när någon beter sig så, så jag valde att inte störa henne och hjälpte istället till så gott jag kunde på avdelningen i övrigt samtidigt som jag höll mig uppdaterad om "vår" patient. Så, jag har i stort sett spenderat 12,5 timmar med att vända patienter till höger och vänster, ta ungefär hur många blodsocker som helst och dra oräkneliga blodgaser. Jag har sänkt hastigheten på en Propofol-infusion också. Sedan har jag inte gjort så mycket mer. Inte en av de bästa dagarna!

 

Men, jag lyckades smita med när en patient skulle iväg på en CT-buk i alla fall och det var definitivt en spännande upplevelse! Vi är extremt bortskämda i Göteborg! Här går en sjuksköterska, två läkare och en vaktmästare på transporter och utrustningen är ungefär densamma som hemma förstås, med övervak och läkemedel. Dock har de ingen stor transportresp som vi har utan de kör med en oxylog liknande den som hänger på traumarummet på AKOM. Hur som helst - det var ett projekt utan dess like att ta oss i och ur hissen till röntgen! Hissen var ungefär samma storlek som den som är vid B-uppgången mellan AKOM och röntgen (på Sahlgrenska alltså, det är en hiss där det knappt går in en IVA-säng och än mindre en massa utrustning och ett helt team) och den hade underliga trösklar som vi liksom fick ta lite sats för att komma över. Det gick bra och det märktes av personalen var vana vid att gå på transporter, men jag hade hjärtat i halsgropen hela tiden och jag hade definitivt inte velat fastna i den där hissen i en akut situation. Jag kan knappt föreställa mig hur det skulle gå till att utföra HLR där inne!

 

Jag upplevde att det liksom krånglades lite mer inför själva undersökningen, hemma gör vi bara det vi ska och flyttar över till röntgenbritsen, ger läkemedel om det behövs, röntgar och så är det färdigt. Här skulle det flyttas grejer till extrem perfektion, sladdar skulle ligga exakt som någon hade bestämt och allt skulle kontrolleras in i minst detalj. Jag tror det är bra förvisso, men eftersom ingen riktigt tog kommandot över vad som skulle göras blev det ganska snurrigt. Patienten blev hur som helst röntgad och kom tillbaka säkert, trots att hela racket med infusioner höll på att välta över anestesiläkaren vid ett tillfälle ;)

 

När dagen närmade sig sitt slut blev jag riktigt förvånad då min handledare för dagen plötsligt frågade om jag ville rapportera till nattpersonalen. Tydligen hade hon plötsligt ändrat sin åsikt om mig och ansåg att jag kanske hade viss koll ändå. Jag har inte fått rapportera förut, utan bara varit med och lyssnat och fyllt i på sina ställen, så i ärlighetens namn blev jag lite nervös. Jag kände att jag hade koll på patienten, men jag har aldrig rapporterat på engelska tidigare. Men, det gick hur bra som helst! Jag höll mig till SBAR och ABCDE och lyckades ge en rapport som jag själv hade varit nöjd med om jag var pågående sjuksköterska och det känns så himla bra! Att rapportera är inga problem såklart, men att göra det på engelska kändes knepigt. Gött att ha klarat det! Dagens sköna freudianare bjöd jag på under rapporten också, när jag skulle presentera mig för nattsjuksköterskan. Jag skulle säga "And I'm training to be a critical care nurse" men ut kom "and I'm trying to be a critical care nurse". Det är så det känns ibland, som att jag försöker vara något jag inte klarar av. Men det klarnar nog så småningom, hoppas jag :)

 

I övrigt har jag funderat igenom det här med kosten och träningen framöver. Jag behöver ju få ordning på mig inför Gothenburg Throwdown i juni. Nu har jag bestämt mig för att testa Paleo en månad när jag kommer hem. 30 dagar till att börja med, för att se vad det ger mig. Jag hoppas på mer energi och mindre symptom från min arma kropp i form av muskelstelhet och smärta. Jag har hittat en massa härliga recept som jag ser fram emot att testa och jag tänker inte räkna kalorier men hålla igen lite eftersom jag definivit behöver tappa ett gäng kilon (närmare 10 är det nu). Jag tror det kommer bli bra och det känns roligt och spännande. Jag mådde som allra bäst under den period jag åt LCHF, det var för några år sedan, men jag köper inte riktigt idén med allt mättat fett och så mycket mejeriprodukter. Paleo påminner lite om LCHF men utesluter just de delar jag inte trivdes med, så jag tror det kommer passa mig utmärkt!

 

Nu ska jag lägga mig för trots att jag vill vända dygnet får det vara nog för ikväll, jag orkar inte hålla ögonen öppna längre :) Imorgon blir det lunch på stan, ett Crossfitpass och en jäkla massa pluggande! Godnatt!