Pannbenet och självförtroendet som svek
Vissa dagar är ju bara inte bra. This is one of them! Eller ja, dagen i sig har väl varit bra men träningspasset gick åt skogen. Jag har ätit bra, jag har sovit tillräckligt, jag har vilat... men kroppen var liksom inte med. Jo, kroppen var med förresten, det var huvudet som bangade. Kände mig bara sjukt deppig när jag gick hem från boxen och det slutade med att jag tröståt en surdegsfralla med smör, ost, skinka och tomat som kvällsfika. Well, shit happens. Vad gör det om hundra år liksom? Eller om en månad, när jag ska komma i brudklänningen :P
Dagens såg ut som bilden ovan.
Under teknik/styrkedelen körde jag först 22,5 kg men höjde efter halva tiden till 25 kg. Jag hade kanske kunnat öka ytterligare lite, styrkemässigt, men jag känner mig fortfarande osäker på tekniken i hang snatch och svajig i overhead squaten, så jag vågade helt enkelt inte. Således blev det inte så jobbigt, vilket gjorde mig besviken på mig själv. Såklart.
Andra delen på passet började därför med besvikelse och kasst självförtroende och det i kombination med att jag redan varit vaken i 13 timmar var väl inte den bästa utgångspunkten... Den där extra lilla glöden fanns inte där och jag kände mig mest svag och sämre än alla andra.
Höll mig till RX-vikterna på Step up (8 kg x 2, 45 cm låda), Swing (16 kg) och Sumo deadlift high pull (20 kg), på Turkish get up sänkte jag till 8 kg istället för 16 men det var alldeles, alldeles för lätt. 12 kg hade nog varit lagom, men jag hittade ingen ledig 12:a så jag kunde inte byta. Hade jag varit piggare i skallen och dessutom trott på mig själv hade jag hunnit med många fler reps än jag gjorde. Visst, det var inte katastrof på något sätt och jag körde på, men jag hade kunnat pressa mer. Definitivt.
Imorgon är det hur som helst vilodag. Jag försöker köra tre dagar och vila en, det känns lagom. Förhoppningsvis blir jag mer laddad till på fredag när nästa träningspass äger rum.
Innan dagens pass övade jag lite på apgång och kippade pullups. Lyckades gå hela vägen två gånger på apgången, tror det är 2 meter ungefär, men det är fan inte lätt! 18:e oktober måste det sitta, då är det ju dags för Toughest Race. Nervöst! De kippade pullupsen går nog bättre och bättre, men det är svårt att känna själv om jag gör framsteg eller inte. Men jag tror det.
Jag bad Caroline ta ett kort på mig. Det här är dock efter passet, då lyckades jag inte gå en enda pinne för händerna gjorde så ont efter alla kettlebell-övningar :P
Och så en bild på dagens coach! "Se elak ut" sa jag, det gick ju sådär ;) Han är petig med tekniken den här killen och det uppskattar jag mycket!
Nu ska jag kika på om jag kan få en tid bokad hos en naprapat, jag tror det är dags för lite manipulation av mitt sneda bäcken igen. Det och en massage. Jag behöver verkligen börja prioritera sådana saker, prioritera mig själv liksom, precis som jag gör med träningen. Hälsa är ju mer än träning, det är en helhet. Kroppen behöver kärlek på många sätt :)