systercie.blogg.se

 

Åh, vilken helt totalt värdelös start på dagen! Det började med att jag valde att ta vagnen istället för att gå till dagens WOD eftersom jag är SÅ TRÖTT och givetvis missade jag hållplatsen och fick åka till nästa och krångla mig tillbaka. Jag som ville vara på plats i god tid för att kunna stretcha ut min ömma kropp ordentligt, men icke!

 

WOD:en gick ju inte heller strålande, den gick käpprätt åt skogen rent utsagt. Det började med att vi skulle öva L-sit och handstand och jag blev så frustrerad att jag bara ville gråta. Jag kan ju inte (än)!! L-sit förstår jag inte varför jag inte får till för det känns som jag har styrkan i bål och axlar, men höftböjarna bara krampar och jag får inte till någon bra vinkel för att kunna lyfta benen. Handstand är jag rädd för, mycket p.g.a. min höjdrädsla (motsägelsefullt, jag vet, huvudet är ju faktiskt till och med närmare marken än när man står upp!) men också för min krånglande axel och handled. Jag fick köra wall walks, vilket inte alls kändes jobbigt, och kände mig som en looser.

 

Själva WOD:en var en team-WOD in teams of two, där vi på tid skulle göra 100, 80 eller 60 av vardera burpees och squats och 10, 8 eller 6 vändor fram och tillbaka i boxen av weel barrow (skottkärran). Erika och jag satsade på 100 och 10. Vi ledde fram till vi började med skottkärran och det kändes så jävla bra - tills min handled knakade till och vek sig. Den handleden som krånglat ett tag. Den orkade väl inte med att jag belastade den med en stor del av min kroppsvikt i weel barrow antar jag. SÅ JÄVLA FRUSTRERANDE!!! Jag vrålade lite och sprang ut utanför boxen och grinade en stund i frustration och kanske skulle jag lyssnat på kroppen och slutat där? Troligen. Men nej, jag körde klart förstås. Det slutade med 8 vändor och en pissig sistaplacering (E & C på tavlan på bilden ovan). FY FAN rent utsagt!!

 

Därefter körde vi en 8 min AMRAP av 6 wall balls och 6 box jumps. En jobbade i taget. Jag räknade inte rundorna men det gick hyfsat i alla fall, trots pilar av smärta från handled och upp i axeln varje gång jag tog i den 6 kilo lätta bollen.

 

Nu när jag blivit kall kan jag inte riktigt röra handleden, p.g.a. smärta, inte nedsatt funktion. Det är inte svullet just nu i alla fall och jag har tagit lite smärtlindring så jag klarar av att jobba ikväll. Tyvärr kan jag ju inte ta annat än paracetamol och diclofenac, det är ingen höjdare med en hög sjuksköterska ;)

 

Jag undrar bara vad det är som driver en, när man (jag) till varje pris måste avsluta det man (jag) har gett sig in på? Att avbryta fanns ju inte på kartan, det kändes som att hela världen hängde på att jag gick de där jäkla weel barrow-rundorna. Och nu sitter jag här med trasig handled och fluffigt hår, eftersom jag var tvungen att försöka använda plattången med vänsterhanden. Tröttsamt.

 

Och jag som ska köra bänkpress och clean imorgon. Hur ska det gå??

 

Nu blir det iallafall jobb resten av kvällen. Vi får se hur det går. Att ge injektioner kommer göra ont, jag kan inte riktigt använda tummen :/

 

Bilden ovanför föreställer förresten Peter som höll i dagens pass. Han är verkligen helt dum i huvudet på ett underbart sätt och lyckas verkligen plocka fram jävlar anammat i mig - varje gång. Grym instruktör!!